alltså, ja. jag tror nog fortfarande att detta liv jag lever sedan en vecka tillbaka bara är baksidan av en bok som jag snart ska lägga ifrån mig. det kan ju inte vara sant. det kan inte vara mitt liv. MITT LIV. det gör så ont. i huvud, hjärta och själ. så jag gråter om nätterna och sover om dagarna. och jag luktar på allt och smakar på mer men tandkrämen smakar likadant som ciggen som luktar likadant som mitt hår. ingenting. inget djup, ingen substans. inga toner.
men jag är tacksam. jag är så jävla tacksam för att jag har niklas. det finns inte ord. han är verkligen allt jag någonsin kunna önska. och han tar hand om mig. ger mig mina tabletter vid rätt tillfälle. lämnar mackor vid sängen innan han går. påminner mig om att äta och håller om mig när jag gråter eller skrattar åt allt.
och jag är så glad för jenny. så jävla fin. och simon och jacke.
tack tack tack tack.
men jag förlåter dig inte livet. aldrig efter det här.
lördag 1 maj 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Usch stackars Lisa! Vi tänker på dig hela tiden. Hoppas du blir bättre snart.
Fy fan vad jobbigt. Du har säkert redan koll på detta, men luktnerverna som går från hjärnan till näsan kan lätt gå sönder vid en kraftig smäll som gör att hjärnan rör på sig. Ibland går trådarna av helt, ibland är de bara lite skadade/svullna och kan läka efter ett tag.
En vän till mig råkade ut för i princip samma sak, och nu efter drygt ett år har hon tränat upp smaksinnet även om luktsinnet fortfarande lyser med sin frånvaro. Öva på att äta saker med olika konsistens och med dominerande smaker av salt/sött/surt/beskt.
Håller tummarna för allt i världen för att detta är övergående!
lisa, jag hoppas för din skull. <3
Skicka en kommentar