WELL I HEARD THERE WAS A SECRET CHORD

strängade om min akustiska i veckan och har inte kunna sluta spela sedan dess. efter nästan tio års paus är vi nu återförenade och jag smeker den längs halsen tills mina fingrar blöder. inom mig är det något som krymper. samtidigt som något annat växer. det finns ingen hejd och trots det ligger jag vaken hela natten och stirrar på klockan. tror att min gitarr kommer ge nytt ljus. jag hoppas det iaf. och dagens ackord är det lilla vackra som man lätt glömmer: e7.