THE END OF THIS WORLD AS WE KNOW IT

drömde inatt att min p-stav vandrat ner i bröstet. fick panik men tänkte sen "whatever", typ.

dricker en kopp te till frukost här ja. ska snart bege mig till skolan och äta julefrukost tillsammans med mina klasskamrater. får inte glömma vörtbrödet. och sen är skolan slut för detta året och igår stod jag där och bara "vad ska jag göra nu?". inget blev svaret. var så klar med allt. redovisade min turnyr och min underkjol igår. så jävla fint.

längtar hem till föräldrarna. så jävla tråkigt här hemma när inte simon är här. herre alltså. min separationsångest. typ ett dygn innan jag vet att någon ska åka så hugger det i hjärtat och jag kan skrika och gråta och ge upp som ett barn. och så åker personen och det kanske inte är lika jobbigt som dygnet innan men det är så jobbigt nog och jag tvingas alltid att ägna första ensamma dygnet med att stirra in i väggen.
jag behöver inte analyseras, jag vet ju varför det är så här, men jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt det.

hos mina föräldrar ska jag väga min kropp. gör det varje jul. så spännande! häromkvällen såg jag på min kropp och bara "det där som sticker ut från min hals är inte min kropp". det var det. den har blivit sig så olik! fortfarande platt och så men lite fylligare och finare! ok att jag inte kan ha de byxor jag hade för två år sedan men det gör inget. jag har pengar och kan köpa ny.

nu ska jag torka håret och göra mig fin. skolavslutningsfin!