THE MOVEMENT OF A HAND

igår åkte vi in till stan och gick på karneval. herre är enda ordet. man blir matt. får en klump i magen. vill ta med alla fulla och skrikiga män och alla fulla och stirriga tonårstjejer hem. vill klappa dom över huvudet och försöka få dom att förstå att det bara är en kaneval. att man inte behöver tappa fotfästet. inte måste skrika. inte måste så jävla mycket. vi drack iaf två glas vin i väntan på bandet vi skulle se i jazztältet. när timman var slagen visade det sig dock att vi (jag) kollat på förra årets program. svepte vårt festivaldyra vin ur sin tattiga lilla plastkopp. köpte en godisrem. åkte hem och sov. försökte glömma.
idag har jag för sista dagen fått vara ernst. gått omkring barfota och målat. tittat och njutit. älskar solen och värmen den ger. hatar kyla. fryser alltid, om jag inte är i solen. efter målningen åt vi en god lasagne och sen sov jag i två timmar. drömde jag var en man som misshandlade min hustru. hustrun sålde sin sprit för 50000 så hon kunde leja en man som skulle ha ihjäl mig. jag hann dock ta livet av mig innan. en bilolycka under en bro. och vännerna som jagade mig skulle egentligen bara hjälpa mig. well.

min kille sitter på tåget på väg hem. om 16 timmar möts vi på stationen i göteborg. om sexton timmar. längtar så magen skriker. åh vad jag hoppas solen skiner i göteborg. att vi kan sitta i solen och äta glass och peta på varandra. hurra.