tjugo över fem i fredags låg jag i snön bakom stadsteatern och trodde att jag skulle dö. jag ringde och snörvlade i luren och tio minuter senare satt du med armarna om mig. därefter köpte du vin och pizza och bar mig hela vägen hem till dig. vi tittade på teve och lyssnade på musik. jag grät och du sjöng godnattvisor för mig när natten blev morgon. jag fick fyra olika färger på sugrören och du lagade amerikanska pannkakor till mig när det blev lördag. och så åkte vi hem till mig. packade och du vattnade mina blommor och vi återvände till dig och jag grät mig till sömns. och det blev söndag och du lagade fattiga riddare och jag flyttade ut. och du är världens bästa vän jenny.
och du spände magmusklerna och uppmanade att slå så hårt jag kunde. och jag gjorde det. och en gång till. sen kramades vi länge.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
oj, det låter som det gjort väldigt ont i själen. tur att det finns vänner som jenny.
ja, finaste Jenny! Vi var ju riktigt oroliga
Skicka en kommentar