precis vaknat igen. klockan är sju och det är därför inte riktigt dags för mat. min enda egentliga last, brukar min kille skoja, är att jag kan sova hur mycket som helst. det finns ingen gräns. lägger jag mig någorlunda horisontellt så sover jag garanterat efter tio minuter. det gäller alla tänkbara platser och omöjliga liggställningar. jag somnar. och har jag precis sovit så räcker det att jag reser mig för att sedan lägga mig ner igen. så somnar jag om. och det finns inte den där inte sova mer för att man sovit i tolv timmar i sträck redan. nej jag skulle kunna sova dygnet runt i en evighet, faktiskt. och det kämpar jag dagligen mot.