tisdag 10 augusti 2010
THE TRICK IS TO KEEP BREATHING
igår kom jag till insikt, herregud äntligen. en hel sommar har jag gått som förlamad och inte riktigt kunnat förstå varför. men jag vet nu och det gör mig kanske inte stabil men iaf starkare. för jag är så himla rädd. jag är rädd för nästan allt och det hindrar mig. och mest rädd är jag för mig själv. men jag löser det. nu när problemet är funnet så kan det bara gå bättre. och jag har pratat med min fina fina vän som alltid vet svar på tal. och hon lyssnar. och hon är så fin. och jag har gått till återvinningsstationen med allt papper. och jag har ringt telefonsamtal jag skjutit på i två månader. och jag har skickat långa sms. sms som aldrig får lika långa svar men det gör inget. för jag är här i underläge mot allt. jag kämpar uppför. ber och vågar inte ta. men jag är här och när jag tänker på att jag är här så blir jag så glad. för här är bättre än ingenstans. bättre än förra veckan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
jag hatar de där telefonsamtalen man måste ringa. till farliga människor.
fan ja, särskilt när man inte förmår sig eller inte ser att det faktiskt finns en viktig anledning att ringa dom.
Skicka en kommentar