I JUST DON'T KNOW WHAT TO DO WITH MYSELF

alltså ja, fan. har haft ont i huvudet i snart en vecka. vill kräkas och ligga ner. glömmer bort att andas. och jag är hungrig hela tiden, eller oftast inte. och alltså detta hemmet. fy fan. hatar det hatar det hatar det älskar det. allt i två högar, mitt och ditt. mitt och jävla ditt som jag trodde var mitt och så för alltid men ja. och stressen och kylan och denna eviga ångest. men alltså, det känns bra. så länge jag inte är här eller tänker på det och så. då är jag så jävla glad och jag skrattar och känner mig lättad och det sprudlar i det som kallas själ. jag lever liksom om. och igår, herregud. så länge sedan jag kände mig så jävla levande som jag gjorde igår. tack tack tack för evigt för att du och ni finns och bara bla bla bla lyssnar när jag pratar helt jävla obegripligt om precis inget jävla skit i hela världen som kan vara värt att lyssna på.