YOU WILL STILL BE HERE TOMORROW BUT YOUR DREAMS MAY NOT

ok. någon gång i helgen drabbades jag av en böld. mitt på ryggraden. en böld som strålade i hela ryggen. från svanskotan till nacken och ut i armhålorna. en böld som gjorde det omöjligt för mig att knyta skorna och framförallt omöjligt för mig att sova. så efter två sömnlösa nätter lyckades simon övertala mig att åka in till accessakuten. det gick asfort. rekomenderas. iaf, när sköterskan fick se bölden sa hon något i stil med "herre, det där måste göra jätteont! jag hämtar läkaren och skalpellen". jag bara höll med. tänkte för mig själv att nu jävlar. sa att dom gärna fick sy. jag fick bedövning i ryggen. spruta. det gjorde asont. jag skrek och sparkade som en femåring. sen började läkaren skära och fixa. sen var det över och jag fick världens största kompress. men herre, det gjorde så jävla ont. som om någon skruvat rakt in i ryggraden på mig. jag började gråta typ direkt. grät okontrollerat och helt öppet. skrek att jag ville ha något starkt. snälla snälla. fick morfin och blev lite glad. ska nu äta piller och smärtstillande i tio dagar och ska på fredag åka tillbaka och ta ut röret som håller såret öppet. herre liksom. så jävla trött på allt jävla skit. och en jävla böld liksom. en böld. tack gud.