har sådan jävla gubbhosta. sådan som kommer utan förvarning. rakt ut i luften. HOST HOST liksom. ibland kommer det konstiga ljud. så jävla trött på det här nu. har gått en vecka. låt mig bli människa igen.
snackade med några klasskamrater (!) om relationer till sina föräldrar. hur jag inte kan förstå varför man vill vara kompis med sin mamma eller pappa. jag menar, det är dina föräldrar.
sen pratade vi om den stora hemligheten. den man alltid haft. som gör en människa. den som man ensam bär. som är typ luften i lungorna.
kom på att jag inte har någon hemlighet. att jag är typ död där inne. känns lite sådär.
tisdag 17 mars 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar