idag hatade jag samtliga tre bröder. kände ett sådant förakt. undrade hur vi kunnat växa upp tillsammans. hur endast jag blev bra. hur dom kunde bli så kassa. så jävla sopiga som pappa sa. för allvar, seriöst. en dröm är en dröm. och så förstår jag inte hur man kan vara så jävla passiv. herre.
ok, men nu älskar jag dom alla igen. dom är bra, på sina egna jävla sätt. så jävla kassa sätt, men på deras sätt. ska bli kul att träffa dom alla igen och det känns bra att dom litar på mig.
måndag 23 mars 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar