THANK YOU

eh, iih. alltså. kom ner i gymmet. allt var fucking upp och ner. maskinerna var runtflyttade och takplattorna låg på golvet tillsammans med barken från växterna. tack tack. satte mig på en cykel och tänkte att jag skulle ringa och anmäla när jag tränat klart. cyklade tre minuter men tyckte mitt beteende var för hemskt så jag sprang upp och hämtade mobilen. försökte ringa och ringa men kom inte fram. cyklade två minuter till och bara neeej. det gick inte. lät min inre veronica mars komma fram istället. utforskade alla rum. öppnade dörr på dörr med förväntan om en påtänd man bakom varje men möttes bara av duschar och toaletter. släckte alla lampor och var på väg att gå när jag kom att tänka på den hemliga dörren ut till garaget. gick mot den på darrande bem. kände hur det drog runt den. tog tag i handtaget och slängde upp den!(?) tänkte för mig själv och veronica "så här ska det ju inte vara, den ska inte gå att öppna utan att pilla på låset". tittade därför i låset och såg en bit papper ligga instoppat vilket gjorde att den inte gick att låsa. jag sänkte mitt huvud (ville inte att någon skulle se mitt ansikte), petade ut pappret och sprang hela vägen upp till läggan. låste dörren ordentligt om mig. ringde sgs och berättade hela historien. berättade om dörren och han sa bra bra bra där. berättade att jag inte vill ligga på golvet och göra situps med musik i öronen när det kommer en påtänd man och sätter på mig. berättade att jag inte gillar läget. han sa att han skulle fixa. kommer lätt inte våga träna ensam någonsin igen. bu fucking hu.