IT'S A LONG WALK HOME

så trött. gick från skolan lite innan nio. då hade ögonen immat igen i skallen på mig. såg ingenting. blinkade förgäves. kände den oöppnade yoghurten på min bänk och tänkte på min tomma mage. i sällskap med tre klasskamrater tog jag mig till vagnen och åkte hem. hemma väntade inte bara världens bästa kille utan även killen som hade mat och ett glas vin redo när jag kom. drack och åt. åt och drack. har nu fått synen tillbaka. är glad. glad i hågen som nicola skulle sagt. oj, saknar nicola.

pratade med pappa i telefonen. han var på väg till jaktmarken. då ringer han alltid, som han säger, sin dotter sin son och sin mor. jag frågade hur det var med hans son och tydligen var läget si sådär då han förlorat många många många pengar i krashen. blev lite ledsen. min lille bror är min bästa bror. en gång lånade han mig tio tusen för att jag strulat till det och inte ville vända mig till mina föräldrar som jag annars brukar. fem minuter efter jag ringt honom och förklarat läget hade jag pengarna på kontot. jag ringde några dagar senare för att göra upp en avbetalningsplan. den blev ganska kortsiktig. tror knappt att jag betalade tillbaka hälften. och jag behövde inte heller. för han är min lille bror och min bästa bror och mannen som ärver allt som är mitt när jag dör.
på tal om bröder så funderar jag på att skicka ett sms till mina två äldre bröder. för att tala om att jag fyller år nästa helg men att dom inte behöver bry sig då de båda har nya bäbisar. just för att jag vet att dom glömt bort min födelsedag. men det gör ju som sagt inget. just för att dom har bäbisar men även för att jag då är i krakow.

har skrivit en önskelista:
-

thats it. kommer inte på något att önska mig. har allt jag vill ha.