LAST STOP; THIS TOWN

åh herre, idag är min sista lediga dag. min sista. imorgon klockan tio står jag där. låter alla titta på mig men tittar med klar blick tillbaka. hej hej liksom. här är jag. ska bli kul att träffa alla nya människor. se vad de är för några. får liksom för mig att medelåldern ligger runt 30. men vet inte. skulle uppskatta det. orkar inte med 19åringar med skev självbild. vill ha mogna människor runt mig.

igår ägnade vi förmiddagen åt marknader. har insett att jag avskyr kviberg men älskar bellevue. köpte iofs ett par lackskor för en femma på kviberg, men ändå. eftermiddagen ägnades åt finalen i herrarnas dubbel. ja tennis. så jävla spännande. älskar tennis på teve. på kvällen åkte vi och träffade gustav och anna och spelade äventyrsminigolf. jag vann, äntligen. sen åkte vi till notting hill och drack finöl och åt nachos. så jävla gott.

häromkvällen när jag skulle åka hem från jobbet så stiger det på en man vid brunnsparken som sätter sig bredvid mig på spårvagnen. jag lyssnar på musik, såklart. han börjar prata med mig, såklart. nåja, jag är inte sådan. lyssnar mer än gärna. så jag tar ut hörlurarna och börjar svara på hans frågor. sara heter jag (jobbskada, alltid skydda sin identitet). skåne kommer jag ifrån, på engelska. han luktar sprit och säger att han är prins över zimbabwe. jag bara, inte har dom monarki i zimbabwe? nä, men han hette charles. för att jag skulle förstå. vi snackade lite. mest han. jag hörde inte vad han sa. han mumlade och bröt. well, när jag då skulle av spårvagnen så vägrade han resa på sig. han vägrade. jag puttade lite på honom. det gick inte. jag puttade mer. gick inte. tillslut var jag tvungen att kliva honom i knät för att komma av. hela tiden skrek han. when are we gonna meet again sara? can't i get your number? jag bara, eh nej.

well, jag längtar så efter frukost. hoppas simon vaknar snart. vill dricka mitt te. älskar mitt te. sen ska vi tvätta. och sedan är det sista dagen. hela dagen.