CANCER FOR THE CURE

hm, det regnar ute. min ögon rinner. allt är blött. jag dricker mitt frukostte utan mjölk. när jag vaknar på morgonen och inser att mjölken är slut tror jag på allvar att det som komma skall kommer bli det värsta. hela dagen kommer bli förstörd. så blir det aldrig. te utan mjölk är inte så jävla dåligt. ganska gott kanske. eller nej.
igår regnade det inte. jag tog med nicola till hemligheten och hon blev glad. kände ungefär som jag. insåg att våra liv var kompletta. sen åt vi upp all sill som var kvar sedan midsommar och drack folköl. satt på balkongen. jag fick en vhs-spelare av nicola. det är bra. har jag inget att göra är det bara att köpa en film för en tia på ebbes. toppen! länge leve vhs.
vi cyklade in till stan för att gå på velour-rean. 50%. synd att det mesta dom gör är fult. precis som dom som var där. så många sandfärgade chinos och blåa skjortor. så många tjejer i tajts och lilla my-knut. så många som bara ville synas. undrade man något högt fanns det alltid någon som svarade. behovet av att synas. själva var vi svettiga efter cykelturen men glada ändå.
cyklade hem. sa hej till min kille. andades ut. hoppade på cykeln igen och in till stan. skulle se matchen och dricka öl. precis som alla andra i denna stad, kanske hela världen? fick tillslut två stolar på the queen (vi var fyra). det var kul. drack ölen och skrek. heja turkarna. fick en kille med vuxendamp på halsen. kände hur mitt hat kokade. ville inte ha med honom att göra. han ville tvärtom. sen cyklade vi hem. turkiet förlorade ju. tyskland gjorde mål i 90onde minuten. well well.

nu ska jag ringa ett viktigt samtal. sen ska jag köpa tvättmedel till nicola och gå hem till henne och färga hennes man. snälla sluta regna nu.